Välj en sida

I boken ”Åldrandets gåta” berättar Henrik Ennart intressant och engagerande om aktuell forskning kring just åldrandet. Och en hel del är kopplat till maten vi äter. Eller snarare inte äter, eftersom det här handlar om att fasta.

Fasta är en tradition med djupa rötter; den finns i olika former i alla de stora världsreligionerna (exempelvis ramadan) och dessutom i många naturfolks traditioner (schamaner som fastar).

Standardrådet från moderna dietister är dock att äta regelbundet, undvika hungerkänslor och se till att varken få för många eller för få kalorier. På senare år har dock allt fler forskare börjat ifrågasätta de här råden – och vi talar om etablerade forskare. En av dem är Mark Mattsson, professor och chef för laboratoriet för neurovetenskap vid National Institute on Aging i USA.

– Att äta tre mål mat, varje dag, plus mellanmål. Det är det som är abnormt, säger professor Mattsson (ja, han är svenskättlig, från Minnesota närmare bestämt).

Det här med regelbundna måltider är en produkt av jordbrukssamhället. När vi levde som jägare och samlare – vilket är större delen av människans historia – lagrades inte mat på ett sådant sätt att man kunde äta regelbundet. Konsekvensen var att vi åt, ofta mycket, när det fanns mat och gick hungriga lite då och då.

Saken förvirras av att de som äter oregelbundet ofta äter snabbmat – vilket såklart inte är hälsosamt. Men professor Mattson menar att det är vad vi äter (snabbmat) som är problemet, inte hur vi äter (oregelbundet).

Dessutom är det inte alls viktigt att alltid vara mätt – de områden i världen där folk lever längst, äter i allmänhet lite för lite enligt vad man tidigare trott var normen. Exempelvis på Okinawa, där man normalt äter 89 % av de kalorier man ”borde” få i sig. Resultatet: 6 års längre livslängd och över 10 friska år på ålderns höst.

Men det är förstås svårt att underkasta sig; redan att inte äta för mycket är en svår utmaning med godis, snabbmat och snacks tillgängligt i varje gathörn. Lösningen heter korttidsfasta.

Korttidsfasta minskar många riskfaktorer för stroke och hjärtsjukdomar. Två exempel är blodtryck och insulinresistens. Enligt professor Mattsson uppstår den positiva effekten genom att kroppens celler stressas under fastan. Stressen startar en mängd försvarsreaktioner; bromsad tillväxt, högre produktion av antioxidanter, motverkan mot inflammationer och effektivare bortstädning av plack och skadade celler. Du har skickat cellerna på gym, helt enkelt.

– Det optimala tycks vara att varva perioder av stress med perioder av återhämtning. Kalorirestriktionens ständiga stress (att alltid äta lite för lite), är inte lika bra för cellerna, och inte heller ständig återhämtning, vilket de flesta i västvärlden ägnar sig åt, berättar professor Mattsson.

Så hur fungerar då korttidsfasta i praktiken? I studierna som genomförts har försökspersonerna fastat två dagar i veckan, dock inte två dagar i följd. I början testade man strikt fasta (bara vatten) men i senare försök fick personerna äta 500 – 800 kilokalorier. Normen är 1 800 kilokalorier om dagen (kvinnor) respektive 2 200 (män).

Att man får äta lite gör att det inte känns så jobbigt, och de positiva effekterna kommer ändå. Så hur gör då professorn själv?

– Jag hoppar över frukost och lunch, äter frukt och grönsaker på jobbet och en god middag med familjen på kvällen. För att få den positiva effekten räcker det att hålla ner energiintaget i 16 – 24 timmar, avslutar professor Mattsson.

Källa: Ovanstående är ett referat av kapitlet ”Fastekuren” i boken ”Åldrandets Gåta” av Henrik Ennart, utgiven på, Ordfront förlag.