Välj en sida

Männen har dominerat som kockar. Men det tog betydligt längre tid för dem att ta steget in i vardagsköket. Varför de gjorde det är ämnet för dr Nicklas Neumans avhandling inom kostvetenskap, Stories of masculinity, gender equality, and culinary progress – on foodwork, cooking, and men in Sweden, avlagd vid Uppsala Universitet.

 

Vad som anses manligt och kvinnligt förändras.

Vi träffade Nicklas för en intervju, men först en liten tillbakablick. Att könsrollerna var fastare förr är uppenbart. Vad som är mindre uppenbart är att innehållet – vad som definierades som manligt eller kvinnligt – kunde ändras. Ta ridsport, till exempel. Från att ha varit en sport för män, kom den allt mer att domineras av kvinnor. Porter till chokladtårtan var förr självklart för fina damer. Idén att män inte ska gråta kom på 1800-talet, samtidigt som män slutade bära färggranna kläder. Och förr var det inte ovanligt med män som knappt kunde koka ett ägg. En svensk man som aldrig lagar mat är idag närmast en pinsamhet. Hur blev det såhär egentligen?

Nicklas väg till ämnet för sina studier var intresset för nutrition, som ledde till en master med inriktning på kostvetenskap. Under masterstudierna fick han nya vänner som fördjupade sig bland annat inom maskulinitetsforskning. Och då var steget till att börja fundera på genus och mäns relation till mat inte långt. Lite sådär vid sidan av myntade Nicklas begreppet ”kulinarisk jämställdhetsparadox”. Det känns som att det behöver förklaras närmare?

– Det handlar om att samtidigt som matlagningen i hemmet har fördelats mer jämställt mellan kvinnor och män, har inte samma sak skett inom elitmatlagningen. Bland de kändaste kockarna är det anmärkningsvärt mansdominerat, påpekar Nicklas.

 

 

Första manliga kockarna – bad boys.

Även om matlagning traditionellt varit kvinnligt, förekom det att så kallade hopplösa grabbar som inte ansågs duga någonting till skickades att arbeta i kök för att lära sig veta hut. Väl där sattes de oftast att arbeta i varmköket. Den varma och heta miljön ansågs lämplig. Sedan blev dessa ”oduglingar” kvar, och tog med tiden över. Det mest kända svenska exemplet på en sådan hopplös grabb är Tore Vretman, som ibland kallas vår första kändiskock.

– Sedan är det helt enkelt så att det här har levt kvar. Även om den formella diskrimineringen upphört för ett par decennier sedan är det den manligt kodade gastronomin som har företräde, det ”manliga” sätter standarden så att säga. Jag brukar använda begreppet androcentriskt, säger Nicklas.
Så långt historien. Hur ser då den moderna svenske mannen på maten i vardagen? I avhandlingen har Nicklas tittat på det ur fyra aspekter.

 

Mannens fyra motiv att stå i köket.

Den första visar att män som Nicklas intervjuat ser arbetet med vardagsmaten som en del av berättelsen om svensk framgång inom jämställdhet och som en del av de svenska kulinariska framgångarna. Och det är status att vara duktig, om inte annat ska man ha en viss nivå. Att ”utfordra ungarna” duger inte. För att demonstrera sin duktighet använder den svenske mannen gärna jämförelser med andra, mer patriarkala, kulturer och med vår egen, mer patriarkala, historia. Att vara direkt inkompetent eller undvika köket är dåliga egenskaper. Därigenom skapar också de svenska männen en gemenskap, en berättelse om hur ”vi” är.

Den andra aspekten visar att gemenskapsbyggandet går djupare. Givetvis har måltiden i sig en stark social funktion. Den är en av våra viktigaste ritualer. Men männens gemenskapsbyggande går längre än så. Man kan tolka Nicklas studie som att genom att diskutera matlagning med andra, direkt och genom att till exempel dela på sociala medier får matlagningen en självförverkligande funktion.

Så hur ser då männen på de som verkligen delar sitt resultat – genom publicering i media? Det är den tredje aspekten. Det visar sig att den är ganska spretig. De läser kokböcker när det behövs, och kan då och då titta på matlagningsprogram som underhållning. Samtidigt är de noga med att uttrycka likgiltighet för – och ibland direkt fientlighet emot – såväl program som enskilda kockar. Nyckelorden för framgång bland männen är genuin, autentisk och smakfull. De negativa åsikterna uttrycks med ord som överdrivet, världsfrånvänt och smaklöst – i betydelsen överdrivet eller pråligt. Den mest splittrande TV-kocken är förresten Per Morberg, han anses representera både de negativa och positiva egenskaperna. Samtidigt erkänner inte männen att de påverkas av programmen, däremot är de övertygade om att andra män påverkas.

Den fjärde aspekten, till sist, beskriver den verkligt föreställda gemenskapen – nationen som helhet. Maten är en viktig del av identiteten i alla kulturer, men det kanockså kopplas till det moderna Sverige; öppet, tolerant, jämlikt och ansvarstagande. Spjutspetsarna – elitkockarna – marknadsförs som tillbakalutade, ansvarsfulla, trevliga och moderna. Men samtidigt ambitiösa och karriärdrivna.

Sedan kan man ju fråga sig hur det kommer sig att det underliggande budskapet om ett land öppet för alla människor och kulturer framförs av huvudsakligen etniskt homogena män med urban livsstil.

Men det är en annan historia.