Välj en sida

Såhär inför sommarens sista stora mathögtid – kräftorna – kan det vara på sin plats att uppmärksamma dillen.

Som många andra örter kommer den från Medelhavsregionen och spreds norrut med romarna. Idag äts den i större delen av norra halvklotet. Till oss i Norden kom den med medeltidens munkar.

Det som används är oftast antingen bladen eller fröna. (I Indien används ofta dillfrön i olika curryblandningar).

De verkliga storkonsumenterna av dill i Europa är polackerna. Finskuren dill är till exempel en given topping på borsjtj, rödbetssoppan som äts i olika varianter i hela Östeuropa, från Litauen till Rumänien. Det är också vanligt att använda den i yoghurt. Eller till färskpotatisen, precis som i Sverige.

Dill fungerar bra att odla själv, men kräver hög temperatur och mycket sol för att bli bra. Skugga minskar avkastningen betydligt. Den är också bra att odla tillsammans med andra växter eftersom blommorna drar till sig rätt insekter som hjälper till med pollinering. Framförallt trivs gurkor och dill bra ihop, medan morötter och tomater inte alls trivs med dill.

Att ”dilla”, alltså prata strunt, har förresten inget med växten dill att göra. Det kommer från ”dille”, som i sin tur är slang för delirium. Dock trodde man förr att dill hjälpte mot leverbesvär, så det kanske finns en koppling trots allt.