Välj en sida

Dragon finns egentligen som tre sorter; vild, rysk och fransk (spansk kan ses som en variant av den franska). Rysk och fransk är kulturväxter och de som används i matlagning. Av dem anses den franska vara bäst, medan den ryska ligger närmare den vilda ursprungsarten.

Vilket inte är så konstigt; dragon kommer från början från Sibirien och södra Ryssland. Till oss kom den sannolikt någon gång på medeltiden.

Idag utgör den som bekant det mest karakteristiska i den mest klassiska av såser: Bearnaise, (som kommer från sydvästra Frankrike; Béarn var under medeltiden ett mer eller mindre självständigt grevskap på gränsen till dagens Spanien). Dragon föredrar näringsfattiga jordar, och tål torka bra.

I köket är det bäst att undvika rysk dragon; när växten blir äldre tappar den i smak. Däremot kan de unga stammarna kokas och ätas istället för sparris. Ett spännande alternativ till fransk dragon är spansk. Den har en ton av anis, men påminner annars starkt om den franska.

I Frankrike ses dragon som en av de fyra fina örterna (”fines herbes”, de andra är körvel, persilja och gräslök). Med fin menas här snarast finstämd. Det vill säga de är inte alltför kraftfulla eller dominerande.

Dragon, liksom andra fines herbes, fungerar bra till exempelvis fisk-, ägg och kycklingrätter. Ett mer ovanligt sätt att använda kryddan är i läsk, vilket är populärt ibland annat Azerbajdzjan, Armenien och Kazakstan. I Slovenien används dragon i en traditionell, söt nötkaka, potica.

Så det går utmärkt att göra mer än bearnaise med dragon.