Välj en sida

Livsmedelsbranschen blir allt mer kunskapsintensiv. I det sammanhanget är det allvarligt att svenska livsmedelsföretag tappar mark på kunskapssidan, från utbildning till forskning. Regeringen förbereder nu en proposition (en proposition är ett regeringsförslag, en motion kommer från en riksdagsledamot) om högre utbildning och forskning. För att stimulera regeringen att rätta till bristerna, har branschorganisationen Livsmedelsföretagen skrivit ett inspel till regeringens arbete.

Livsmedelsbranschen – ett samhällsintresse

Och låt oss direkt göra klart att livsmedelsbranschens framtid är ett samhällsintresse. Livsmedelsbranschen omsätter 175 miljarder, varav 70 miljarder går på export. Detta genererar 56 000 arbetstillfällen. 10 % av arbetskraften arbetar i branschen, om du räknar in jordbruk, fiske, detaljhandel och restaurangnäring. Många av arbetstillfällena finns för övrigt i de delar av Sverige som har störst behov av arbetstillfällen. Så nog är det ett samhällsintresse. Samtidigt gick endast 7,6 miljoner av 11,4 miljarder som Vinnova betalade ut i forskningsstöd till livsmedelsbranschen. Det motsvarar 0,07 %. Alltså i stort sett ingenting.

Livsmedelsbranschen riskerar tappa kunskap

I takt med att livsmedelsbranschen – internationellt sett – blir allt mer kunskapsintensiv, tappar svensk utbildning och forskning med anknytning till livsmedelsbranschen mark. Än så länge märks det inte så mycket. Ett exempel: Av 64 svenska forskare på listan av de internationellt mest citerade, kommer 9 från livsmedel och/eller nutrition. Och det är oproportionellt många. Problemet är att de akademiska framgångarna vilar på gamla lagrar: Det är äldre tiders forskning som nu ger utväxling.

När det gäller återväxten ser det betydligt sämre ut . Antalet studenter på universitets- och högskolenivå är nu så lågt att det snabbt kan uppstå brist på kvalificerad personal. Detta är redan ett problem inom kött- och charkbranschen, vilket inte är förvånande eftersom högre utbildning helt saknas. Det riskabelt låga antalet studenter drabbar givetvis även akademin och forskningen; ju färre studenter på grundnivå, desto färre doktorander och framtida forskare helt enkelt. Så både näringsliv och akademi drabbas. Detta samtidigt som framgångsnyckeln inom livsmedelsbranschen ofta utgörs av samarbete mellan akademi och näringsliv.

Kunskap krävs för att ta ansvar

Det här är försåts ett problem för branschen. Men på sikt kommer det att bli ett problem för hela samhället, och då inte bara av de ekonomiska skäl som skisserades ovan. Många samhällsutmaningar kräver för sin lösning en mer utvecklad livsmedelsbransch. Något som både du och alla andra är medvetna om är miljöfrågan. Mindre svinn, mindre utsläpp och mindre resursanvändning är frågor som kräver sin lösning. Inte minst som livsmedelsindustrin inte är något som kan tänkas bort ens teoretiskt, till skillnad från charterturism och privatbilism: Vi måste äta men vi måste inte sola i Thailand och vi kan ta bussen till jobbet.

En annan utmaning där livsmedelsindustrin måste vara på banan är folkhälsan. Enligt den stora internationella studien ”Global Burden of Disease 2010” är kosten den största riskfaktorn för sjukdomar. Det gäller även hjärt-, kärlsjukdomar, cancer och diabetes. Rent ekonomiskt skulle bättre kost spara 3,9 miljarder per år i direkta sjukvårdskostnader, 17,9 miljarder om även indirekta kostnader (sjukskrivning, produktionsbortfall) räknas med. Det är svårt att se en lösning utan aktiv medverkan av livsmedelsindustrin.

Livsmedelsföretagens konkreta råd till regeringen

Så långt problemen. Vilka lösningar är det då Livsmedelsföretagen skisserar? Grunden i förslagen är att det måste bli ett slut på hattande fram och tillbaka, tillfälliga projekt med svag finansiering och halvhjärtade satsningar, även om de givetvis är välmenta.

Till att börja med behövs det ett nationellt råd för livsmedelsforskning som kan ta ett övergripande grepp. Det ska samla behovsägare (livsmedelskedjans aktörer och offentlig sektor), forskningsutförare (akademi och institut) samt offentliga finansiärer (forskningsråden). Det ska skapa en stark infrastruktur, och bland annat förhindra att företag flyttar sina FoU-resurser utomlands.

Vidare behöver det avsättas medel till tillämpad livsmedelsforskning, det vill säga sådan forskning som mer eller mindre direkt kan tillämpas i industrin. För att säkra det långsiktiga perspektivet måste det kompletteras med medel till grundforskning, sådan som bär frukt på längre sikt.

Ett exempel på sådana satsningar är FoodKIC, en kommande europeisk innovationssatsning. Då behövs dels ett tydligt politiskt stöd till det svenska deltagandet, dessutom behövs en svensk infrastruktur på plats för att kunna ta tillvara nyttan av satsningen.

Givetvis bör satsningarna fokusera på hälsosamt och hållbart. Dels för att det är nödvändigt ur ett samhällsperspektiv, som tidigare nämnts, dels för att det skapar stora kommersiella möjligheter. Det gäller inte minst exporten; hälsosamt och hållbart är något som hela tiden återkommer i olika trendrapporter och är därmed sannolikt en långsiktig tendens.

Ett problem är att mycket av forskningen med bäring på livsmedelsindustrin bedrivs tvärsektoriellt och tvärvetenskapligt. Det innebär att forskare och utvecklare från olika kunskapsområden och delar av samhället samverkar. Det positiva är att då kan verkligt nya lösningar se dagens ljus, men problemet är att det är oklart var forskningen finansieringsmässigt hör hemma. Detta måste man vara medveten om, och därför aktivt verka för en fungerande metodik. Till exempel måste institutens verksamhet breddas samtidigt som de får stärkt finansiering.

Stärk de livsmedelsinriktade högre utbildningarna utifrån företagens kompetensbehov. Att söktrycket är för lågt på relevanta utbildningar, har att göra med hur attraktiva studenterna är för branschen. Är de inte tillräckligt attraktiva, blir det svårare att få jobb efter utbildningen. De måste därför kvalitetssäkras utifrån branschens behov. Vidare behöver ett samlat nationellt ansvar tas, förslagsvis med Chalmers och Lunds tekniska högskolor i spetsen. Detta toppas med en forskarskola för livsmedel anpassad efter företagens förutsättningar.

Läs hela förslaget från Livsmedelsföretagen till regeringen här.