Välj en sida

Vi har tidigare tittat på insekter som mat, i artikeln om Rentokils pop-up restaurang som serverade insekter på Sergels Torg i höstas. Efter succén tar de sitt koncept även till Göteborg och Malmö nästa år. En medarbetare som tittat närmare på det här med insekter som mat är Nicole Taboul, produktutvecklare på Solina Sverige i Malmö.

Nicole har en examen i gastronomi från Universitetet i Kristianstad, och det var där hennes intresse för insekter som mat väcktes. Nicoles avslutningsprojekt handlade om hur livsmedel förändras och hur våra måltider ser ut år 2025. Och i arbetet var insekter en viktig del.

– Metoden var helt enkelt att bjuda in till gastronomiska samtal, berättar Nicole. I panelen fanns en vegan, en representant för den storskaliga industrin, biolog och en etnolog.

På menyn stod bland annat buffalomask på pizza (läggs på ungefär som skinka), friterade stora gräshoppor marinerade i chili, vitlök och olja. Till det en smoothie smaksatt med mango, mynta och cocosmjölk. Proteinet utgjordes av frystorkad, mald buffalomask i mjölform.

Låt oss uppehålla oss vid proteinet. Det är nämligen ett av de stora argumenten för insekter som mat. En ökande världsbefolkning, djurhållningens utsläpp av växthusgaser och utfiskning innebär att jakten på nya proteinkällor är intensiv. Skulle vi möta det ökade proteinbehovet enbart med kött, skulle produktionen behöva öka med 50 % till 2050.

Och som proteinproducenter har insekterna alla trumf på hand. Bufffalomasken ovan innehåller drygt 56 % protein, att jämföra med kyckling som innehåller 18-22 %. Eller nöt och fläsk som ligger på ungefär 15-20 %.

Men det handlar inte bara om proteinhalten utan också om hur proteinet produceras. För att få ut ett kilo nötkött, behövs mer än nio kilo foder. Fläsk kräver strax över fyra kilo och fågel ungefär två. Syrsor – ett vanligt alternativ när det gäller insektsmat – kräver ungefär ett och halvt kilo foder per kilo kött. Dessutom blir det mindre svinn: Till mat används ungefär 40 % av kossan och 55 % av kycklingen och grisen. Resten blir avfall. Hela 80 % av syrsan blir till mat.

Debatten om djurhållningens utsläpp av växthusgaser är intensiv. Normalt räknar man om alla växthusgaser (till exempel djurhållningens metan) till koldioxid (CO2). Det gör man för att kunna jämföra utsläpp rättvist; olika växthusgaser har olika stor påverkan på klimatet. Låt oss se vad ett kilo protein kostar planetens klimat. Kommer proteinet från ko blir det 75 – 170 kg koldioxid per kilo protein, gris 20 – 55 kg, fågel 20 – 40 kg. Medan mjölmask hamnar på 0 – 19 kg. Insekter är alltså bättre för klimatet än alla andra alternativ, oavsett hur gröna de är look here.

En miljöaspekt vi som bor i regniga Norden med sjöar och älvar sällan tänker på är att drickbart vatten är en bristvara i världen. För att producera ett kilo protein måste kon dricka (ungefär) 5 000 liter, grisen 1 500 liter, hönan 1 000 liter. Proteinrika växter behöver vattnas med mellan 400 och 700 liter. Syrsan ger ett kilo protein för knappt två liter vatten.

Så de rationella argumenten är svårslagna. Anledningen till att vi inte äter insekter redan är, enligt Nicole, helt krasst en kulturell fråga:

– I många delar av världen äter man faktiskt redan insekter. Och egentligen är det inte konstigare att rosta syrsor än att koka kräftor. Vad som är fint eller fult eller acceptabelt eller inte är i första hand betingat av vanor och traditioner.

Ett exempel: I USA och England var förr i tiden hummer fattigmansmat, och inget man åt om man slapp. Rysk kaviar innebar helt enkelt att fattiga fiskare själva åt den del av stören som inte gick att sälja; rommen. Idag är det som bekant annorlunda.

Så de praktiska, rationella argumenten talar för insekterna. Vägen till att få människor att acceptera insekter som mat tittar vi närmare på i nästa nyhetsbrev, så håll utkik. Nicoles smoothie ovan ger en fingervisning.

 

Källor:
A Medium Corporation
Edible insects – Future prospects for food and feed security