Välj en sida

Många konsumenter är rädda för kemikalier i maten. Samtidigt visar undersökningar att de egentligen inte vet så mycket om exempelvis e-nummer. Och det kan ju verka paradoxalt – hur kan man vara rädd för något som man inte vet vad det är?

Men att frukta det okända är faktiskt normalt för oss människor. Om du tittar på gamla kartor ser du hur outforskade länder fylls med allehanda monster och odjur. Om du tittar på vår egen samtid ser du fruktan för globalisering, robotisering och migration.

En intressant studie som bekräftar att kunskap minskar rädsla genomfördes av Brian Wansink, Aner Tal, och Adam Brumberg vid Cornell University 2014. Studien fokuserar på tillsatt sötning i form av stevia respektive sucralose. Det visade sig att om försökspersonerna först fick information om produkterna, deras historik, tillverkningsmetod etcetera ökade acceptansen för produkterna.

Tillsatser har använts mycket länge. Salt, till exempel, har använts för att öka hållbarheten i tusentals år. På 1800-talet användes arsenik för att färga gurkor gröna, och bagare använde bly för att ge limporna lyster. Samtidigt dog många människor av skämd eller dålig mat. Så det där att vi åt nyttigare och hälsosammare förr, får nog tas med – en nypa salt.

För att sprida kunskap om vad tillsatser egentligen är och varför de används, har Livsmedelsföretagens och Svensk Dagligvaruhandels lanserat sajten tillsatsfakta.se, som på ett pedagogiskt sätt rätar ut frågetecknen.

En viktig information – som nog många inte tänker på till vardags – är att e-nummer inte är en varning, utan en information om att tillsatsen är säker. Tillsatser tilldelas ett e-nummer av EU-kommissionen när de genomgått rigorösa tester, och kan då användas.

I testerna analyseras även så kallade cocktaileffekter, det vill säga att inte två godkända ämnen tillsammans bildar ett nytt ämne som är farligt eller ohälsosamt. Så ett e-nummer är egentligen en säkerhets- och kvalitetsgaranti.

Men det räcker faktiskt inte att ett e-nummer är ofarligt för att det ska godkännas. Det måste nämligen uppfylla tre ytterligare kriterier, förutom att vara ofarlig:

  • Det måste finnas ett tekniskt behov för användningen av tillsatsen.
  • Användningen av tillsatsen får inte vilseleda konsumenten.
  • Tillsatsen måste ha fördelar för konsumenten.

”Fördelar för konsumenten” kan låta en smula luddigt, men det finns tydliga regler för vad det innebär:

  • Bevara den nutritionella (näringsmässiga) kvaliteten av livsmedlet.
  • Vara en nödvändig ingrediens eller substans i livsmedel som tillverkas för konsumenter med särskilda behov.
  • Förbättra hållbarheten av livsmedlet eller egenskaper som smak, lukt, utseende och munkänsla/konsistens, förutsatt att konsumenten inte vilseleds.
  • Underlätta tillverkning, packning, transport och lagring av livsmedlet, förutsatt att tillsatsen inte används för att maskera dåliga råvaror eller kompensera för ohygienisk hantering.

Idag finns det ungefär 310 tillsatser med e-nummer, och dessa är de enda tillsatser som får användas. Däremot får inte alla tillsatser användas i alla livsmedel. En tillsats kan ju ses som nödvändig i ett livsmedel och helt onödig i ett annat. Vidare är ett godkännande inte evigt. Ny forskning ger såklart utslag i e-nummersystemet.

En större revision av systemet planeras vara klar 2020. Exakt vad den kommer att innebära vet vi inte, men vi är säkra på att varken bly eller arsenik får e-nummer.